Artikel i Upsala Nya Tidning

Regeringen fortsätter visa enorm okunskap om situationen för företagande. Pga extremt långsam hantering och byråkrati i världsklass kommer i stort sett alla beslut sent och dessutom i kombination med massor av krångel och osäkerhet.

Ett exempel på den totala verklighetsfrånvaron är Per Bolunds rekommendation att drabbade företag kan lösa problemet med att ta ett banklån. Ungefär som det bara är att knalla in på banken och låna det man behöver så är allt frid och fröjd. Problemen är flera:

Bankerna lånar i princip inte ut pengar till likviditet om det är för att täcka underskott. Banken utgår från låntagarens återbetalningsförmåga. Efter ett år av pandemi är det få krisande bolag som har en situation där man får låna enligt bankens regelverk.

Om det trots allt går att låna kan du med all säkerhet räkna med att personligen borga för lånet. Det innebär att du får personligt ansvar för att lånet betalas tillbaka, om inte företaget klarar av det.

Regeringen pratar om sin bankgaranti, men det påverkar inte banken då det fortfarande har krav på återbetalningsförmåga. I princip värt noll.

Om man ändå mot förmodan skulle få ett banklån så måste man ta hänsyn till att lånet inte bidrar till att bolagets egna kapital stärks. Många balansräkningar är magra efter ett år av kris. Det innebär att man som styrelseledamot har personligt ansvar för bolagets skulder. Så i väntan på Tillväxtverkets och regeringens extremt långsamma hantering och dåliga insikt i företagande blir väntetiden en jätterisk.

Till detta kommer hur man kommunicerar korttidspermitteringar. Det är inte ett stöd till företagen utan till den anställde. En person som inte jobbar får stöd av staten. Detta för att slippa bli uppsagd och företagen kan behålla medarbetarna. Det kan inte vara ett ekonomisk stöd till företagen.
Däremot betalas de ut till företagen vilket man verkar ha blandat ihop.

Om man dessutom, efter lång väntan, riskerar att få avslag på ansökan om korttidspermittering, har man kanske haft medarbetare permitterade, dvs inte arbetat, men ändå har man betalat deras lön. Det blir en ohållbar situation. Man är helt beroende av Tillväxtverkets beslut och där är nog förtroendet förbrukat för länge sedan.

Till det kommer att man inte betalar ut stöd till företag eller deras medarbetare om företaget har fått ekonomiska problem. Det finns gott om friska företag som fått sitt företag dränerad på kapital under pandemin. Att då uteslutas från fortsatt stöd är helt absurt.

Man kan inte annat än förundras av hur långt från småföretagarvardagen de som beslutar befinner sig. Här finns en avgrund av förbättringspotential.