I måndags fick jag ett sms från Företagarnas regionchef med frågan om jag kunde kommentera LAS. Då jag pratat om behovet av att uppdatera arbetsrätten vid flera tillfällen och även sett inslaget i söndagens Agenda var det självklart att säga ja. En stund senare hörde en reporter från Aktuellts av sig.
Reportern och filmaren var länge på vårt kontor och de intervjuade, förutom mig, även två kollegor. Vi hann prata om fackföreningsrörelsen, arbetsrätten, gigg-ekonomin och hur corona-pandemin slår mot jobben. När reportaget sändes på kvällen var det mesta som jag och mina kollegor sagt bortklippt. Dessutom råkade jag få fel namnskylt, vilket framgår av bilden. Jag heter inte Jonas Sjöstedt och jag är varken vänsterpartist eller partiledare, men nyhetsuppläsaren korrigerade mitt namn i slutet av reportaget och nämnde dessutom att jag sitter i Liberalernas partistyrelsen.
De senaste två dagarna har flera journalister hört av sig. Det är tydligen iögonfallande att jag är “småföretagare” (vilken nämnde i reportaget) och samtidigt styrelseledamot i Liberalerna och Svenskt näringsliv (jag kliver dock ur styrelsen vid årsmötet imorgon). En journalist blev dessutom upprörd över att jag hade ett förflutet som bloggare hos Företagarna
Jag har många roller och positioner. Jag är engagerad i flera företag och ideella föreningar. Dessutom händer det att jag är en privatperson. När jag är på föräldramöte är jag mamma och när jag befinner mig i Bälinge IF:s klubbhus är jag föreningens styrelseordförande.
Jag tycker att olika roller berikar. Jag lär mig olika saker i olika sammanhang, vilket berikar mig och de verksamheter som jag befinner mig i. Men det är oerhört viktigt att jag är medveten om vilken roll jag har, i synnerhet när jag ska utöva makt. I min roll som ordförande för en idrottsförening kan jag inte vara “mamma”. I min roll som styrelseledamot i Liberalerna kan jag inte vara “företagare”. Däremot har jag förstås nytta av mina erfarenheter av att vara mamma och företagare.
De flesta i beslutandeposition är vana att hantera de olika rollerna och det finns ofta rutiner för hur det ska hanteras . För några år sedan satt jag i byggnadsnämnden i Uppsala kommun. Där är är det ganska vanligt att man är jävig – man kan till exempel bo i närheten av platsen där det ska byggas – då måste man kliva ur rummet när ärendet hanteras.
Det är sunt att journalisterna ifrågasätter varför just jag hamnade i Aktuellt i måndag. Det är sunt att vi diskuterar vem eller vilka som företräder oss – oavsett i vilket sammanhang. Men det är också viktigt att fler tar ansvar och tar utrymme. Vi behöver fler företagare som engagerar sig i partipolitiken och vi behöver fler företagare som tackar ja när en reporter från Aktuellt vill ställa frågor.
Vi får inte vara rädda för att det blir storm i ett vattenglas och vi får heller inte vara rädda att korsbefrukta olika sorter erfarenheter. Det är väl så vi får ett bättre samhälle!