Det klart att man börjar tröttna på att ständigt behöva blogga om hur illa Uppsala kommun hanterar sina företagare. Det enklaste vore att bara kopiera bloggen från förra gången. Hittepå aktiviteter görs utan resultat, frapperande beslut visar på total oförståelse för företagares villkor och att kommunens politiker ständigt skyller ifrån sig istället för att bygga tillit.
Två områden som fortfarande är ”heta” är styrelsens ansvar för Stadsteaterns sanslösa förlust på 37 mkr. Detta trots offentligt stöd på 100 mkr/år. Är en blödande Stadsteater det bästa man kan få som kommuninnevånare för de pengarna? Och hur blir det med ansvarsfriheten för styrelse och VD?
Ett annat är alla de fastigheter som man äger till stora kostnader utan att ha vettig plan för (typ Skaris/Hospitalet/Samariterhemmet). Lägg även till ett nedlagt it-projekt för 57 miljoner så är tilliten till kommunen i botten. https://entreprenorsstaden.nu/news/hur-styrs-kommunens-bolag-egentligen/
En inte alltför vild gissning är att kommunens strategi är att låta dessa två händelser ”självdö” och andra nyheter tar över. För det viktiga verkar ju inte vara vad man använder skattebetalarnas pengar till utan hur man kan bibehålla makten och låta sina tillkortakommanden falla i väljarnas glömska.
För någon vecka sedan kom resultatet av Svenskt Näringslivs företagsklimatsenkät, en deprimerande läsning där Uppsala kommuns företag sagt sitt. Med tanke på att helhetsbetyget för stadens företagsklimat sjönk från 3,0 till 2,8 på en sexgradig skala, finns det all anledning att tro att Uppsala kommer att få en ännu sämre placering när rankingen kommer i höst. Förra årets rankingplacering blev 221 av 290 kommuner.
Här har vi två färska exempel på konkreta saker som påverkar företagsklimatet:
Det som man kunnat läsa i UNT är att man tvingat glasskiosken vid Nybron att flytta till Fyris Torg. Med en axelryckning och en boulebana har man tyckt att man gjort sitt för att den utlämnade kioskägaren skall klara sig framöver. Den som tagit beslutet kan inte ha någon som helst koll på vad kundströmmar och inarbetning betyder och hur glasskiosken med sitt läge blivit en ”institution”. På ytan strax bredvid där glasskiosken stod blir det nu en uteservering (hör och häpna med glasservering). Lyssna även på UNT:s ledarsida om den fadäsen: https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/kan-jag-fa-en-dumstrut-till-kommunen-tack/rmp55pnr
En annan aktuell fråga är när avtalet med Triller för Brasseri21 och Studenternas skulle gå ut på ny upphandling. Under fem år har Triller byggt varumärke, skapat kundkrets och stöttat lagen på Studan. Tuffa tider med pandemi och begränsat stöd från kommunen har gjort det kämpigt. ”Belöningen” blir att de nya villkoren var så extremt ensidiga (till kommunens förmån) att det inte ens var idé att skicka in anbud för en ny period. Kraven gjorde det till en omöjlighet att driva verksamheten lönsamt. Nu har ett annat företag vunnit upphandlingen. Ingen skugga skall falla över dem, men vi får se vad de tycker när de samarbetat med vår kommun ett tag.
Jag tror tyvärr inte sittande majoritet kan lösa detta utan det behövs nya politiska krafter. Dessa krafter måste också ta tag i tjänstemännen så de inordnas i kommunens politiska vilja. Sen tror jag man måste ut på fältet på riktigt. Från säkra källor har jag förstått att de interna mötena är ett ständigt gissel som oftast inte leder till något annat än ett nytt möte. I näringslivet brukar man säga att ett möte som leder till ett nytt möte är ett förlorat möte. Kanske dags att utvärdera näringslivsenheten och även ifrågasätta varför en kommun med Uppsalas storlek inte ens kan satsa på en näringslivsdirektör på heltid. Vi kanske behöver ett nytt ledarskap hos den del som jobbar mest med företagandet.