När jag blev med tuktuk

Bland alla mörka nyheter i världen känns det som en liten solskenshistoria kan pigga upp. Historien kommer från en av mina favoritstäder Bangkok. Här har vi en del verksamhet men vi gillar också stadens puls.
Ni som är lite bekanta med Bangkok vet att ett av de transportsätt som kopplas till staden är deras tuktuk. En trehjulig taxi som är mycket populär, främst bland turister. När man tycker man behöver ha lite spänning i livet, då blir man väl sugen på att äga en tuktuk i Bangkok, eller hur?  Här ser vi hur det började:

Historien börjar när vi går från vårt hotell och passerar fyra st tuktukar som står och väntar på kunder. Den här dagen valde vi att ta en tuktuk istället för att promenera som vi brukade göra. Som alltid börjar man resan med en förhandling om pris och sen är det bara hoppa in. Absolut inte bekvämt (framför allt inte om man är 1,95) men upplevelsen är värd det obekväma. Och man måste ignorera trafiksäkerheten.

Denna gång började vi prata med föraren. Han heter Mr Meng och har kört tuktuk i decennier. Det visade sig att han arbetade upp till 15 timmar per dag, sju dagar i veckan året runt. Han hyrde sin tuktuk för 600 Bath per dag och en normal dag drog han in ca 800 Bath. Han har en bostadshyra på 100 Bath per dag och får alltså 100 Bath (ca 30 kr) att leva på. Till och från hemmet åkte han buss i ca 1,5 timme morgon och kväll.

Då blev vi nyfikna. Vad kostar en tuktuk? Det visade sig att man kunde få en begagnad för mellan 60-70.000 Bath. Så med enkel matematik betalar Mr Meng tuktuken tre gånger per år och är helt i händerna på ägaren. En idé började gro.

Vi kom överens med Mr Meng att han skulle hämta oss efter vårt restaurangbesök och då ställde vi den magiska frågan – kan vi köpa tuktuken?  Ett spännande projekt tyckte vi men främst att vi skulle kunna ge Mr Meng helt andra livsvillkor. Sagt och gjort, den här skall vi köpa och vi började med det praktiska. Detta efter att ha känt denne Mr Meng i ca 30 minuter totalt.

Men det blev lite strul på vägen (så är det alltid). Helt plötsligt ville inte ägaren sälja sin tuktuk. Så det var bara att leta efter en annan.

Den här dök upp någon vecka senare, men den hann någon annan hugga föra oss.

Tredje försöket var ett riktigt vrak, men ett lågt pris. Så renoveringen kunde fixas inom budgeten.

Men under tiden vi planerade för renoveringen dök den perfekta tuktuken upp.  Vi skickade pengar till Meng och sen blev det tyst. Lurade tänkte vi. Men efter några dagar fick vi kontakt igen och det visade sig att Meng hade betalat böter för att hans son hade strulat till det och satt hos polisen. Visst kan man tänka sig att ge upp då, men vi vill ju ha en tuktuk. Tillbaka till vraket. Min son Kasper bor i Bangkok så nu får han sköta det finansiella så inte pengarna återigen försvinner på vägen. På måndag skall det bli verklighet och några dagar på verkstad så glider Meng och vår egen tuktuk runt på gatorna i Bangkok. Ett litet mikroföretag som också är väldigt inspirerande då det ger konkret resultat.

Återigen har entreprenörskap förändrat en människas liv. Meng säger att nu kan han ta någon dag ledigt ibland samt om han arbetar 4-5 år till så kan han faktiskt ha råd att få en dräglig ålderdom.

Att kunna bidra till att förändra människors liv är fantastiskt. Med lite hjälp från thailändska vänner så har vi en ny solskenshistoria att gotta oss åt i en annars rörig värld.

Så när du kommer till Bangkok nästa gång – bo på Shangri-La och ta en tur med Mr Meng.