Förra veckan hade AlphaCE sin första personalträff på över 2 år. Det var en känsloladdad tillställning med kramar, samtal och skratt. Många hade aldrig träffat sina arbetskollegor fysiskt, trots att de jobbat tillsammans under hela pandemin. Ändå fanns det en stark känsla av att man kände varandra väl. Min kollega Ann Enwya uttryckte det så bra..
Jag vill passa på att tacka er. Jag vet att jag alltid kan ringa. Ni har alltid tid. Trots att jag vet att era kalendrar är fullbokade så vet jag att jag kan få hjälp om jag behöver det. Ni finns alltid där. Den känslan har jag aldrig haft på en arbetsplats någon gång.
Jag tror många människor vill vara en del av ett sådant sammanhang. Oavsett om det är familj, vänner eller arbetskamrater så vill alla känna sig sedda, behövda och trygga. Att vara en del av en gemenskap där alla arbetar tillsammans för att nå ett mål är väldigt roligt och härligt. Men det är svårt. Det betyder också att man måste sätta laget före jaget – oavsett position eller situation. Det är inte så lätt.
I ett samhälle där individualismen frodas är det många som tränas i att prioritera sina egna behov, sin egen tid och sin egen kalender. Att plötsligt ta hänsyn till andra då är svårt.
Laget före jaget är svårt, men det är väldigt roligt också. Gemenskap skapar glädje och på AlphaCE finns verkligen den typen av glädje. Det är en fröjd att se och ta del av! Dessutom är det smittsamt. Många arbetssökande känner av gemenskapen och det skapar en trygghetskänsla även hos dem. Den tryggheten är oerhört värdefull eftersom man som arbetssökande ofta kan känna sig både ensam och utelämnad.
AlphaCE har väldigt goda jobbresultat. Mina kollegor är duktiga på att ordna jobb åt människor som aldrig varit inne på den svenska arbetsmarknaden. Jag är övertygad om att kulturen “laget före jaget” är en starkt bidragande orsak till framgången.