Den ensamstående mamman som inte har råd att köpa bussbiljetten för att ta sig till anställningsintervju. Mannen som inte kan slå på datorn och söka jobb via internet på grund av sitt spelmissbruk. Den unga killen som har ett kriminellt förflutet och precis har kommit ut från ett långt fängelsestraff.
Det här är några av de människoöden som mina kollegor möter i sin vardag. Listan över utmaningar kan göras lång och de stavas sällan ”skriva cv och personligt brev”. Jag har jobbat länge med arbetslöshetens utmaningar, men aldrig har väl utmaningarna varit så stora. Kanske är det inflationen och den stigande räntan som bidrar till det bistra klimatet på arbetsmarknaden. Kanske är det övergången till tjänsten Rusta och matcha, där vi numera har 12 månader på oss att hjälpa den arbetssökande ut i jobb eller studier istället för tre månader, som blottlägger den egentliga problematiken bakom långtidsarbetslösheten.
Mina kollegor är otroligt duktiga på att ställa rätt frågor och att se möjligheter. Vi hjälper varje dag, men framförallt lyssnar vi på deltagarnas behov och situation. På AlphaCE har vi en intern chatt där kollegorna brukar dela med sig av solskenshistorier och ljusglimtar. För några veckor sedan skrev min kollega Lars så här om en av våra deltagare i en insats som vänder sig till dem som har fysiska och psykiska funktionsnedsättningar:
”Min deltagare fått arbete på sin arbetsprövningsplats. Helt fantastiskt! Ska sägas att min deltagare bara har ledsyn och detta till trots arbetar som kock och det har gått jättebra på arbetsprövningen! Tänk vad människor är otroliga!”
Jag kan bara hålla med Lars – människor är verkligen otroliga. Och mina kollegor i synnerhet.