Jobb eller familj?

För de allra flesta, uppvuxna i Sverige, är rubriken en irrelevant frågeställning. Vadå jobb eller familj? I Sverige kan vi ha både och. Det finns en välutvecklad förskola, föräldraförsäkring och en i grunden jämställd samhällsstruktur.

I vardagen möter jag dock människor som är uppvuxna i andra länder. Inte helt sällan har de ett annat sätt att se på arbete, familj och hur de ska prioritera i livet. Tro det eller ej, men det finns människor som anser att framgång inte mäts i vilken karriär du har eller vilka statusprylar du har köpt. För många är familjen den starkaste valutan. Att ha åtta barn markerar hög status, och att ta hand om sina svärföräldrar i sitt hem är en självklarhet. Det är en stor utmaning för arbetsmarknaden att det finns åtskilliga arbetssökande som prioriterar anhöriga framför anställning.

En annan utmaning är att förklara hur svensk arbetsmarknad fungerar – som till exempel skillnaden mellan att vara schemalagd på en provanställning och att vara en ”daglönare”. För de flesta svenskar är ”daglönare” ett okänt begrepp, men för dem som är uppvuxna i länder som Eritrea eller Somalia är det en vanlig företeelse. Många tycker till och med att det är rätt praktiskt. Man jobbar hårt under en period, sedan tar man det lite lugnare ett tag. Då hinner man prioritera annat såsom att umgås med vänner eller att gå till läkaren.

För några månader sedan ringde en upprörd arbetsgivare till oss. Hon hade anställt en man via oss, som plötsligt inte dök upp trots att han var schemalagd på ett arbetspass. Nu stod kollegorna och väntade på honom. De kunde inte starta förrän han hade anslutit till arbetsgruppen. Vi började förstås jaga mannen och hittade honom ganska snabbt. Han hade tagit en annan timanställning över dagen. Han var nöjd och stolt över att han nu hade två arbetsplatser att gå till. Det tog flera timmar att förklara för honom att han redan var schemalagd och att han nu hade satt sina kollegor i klistret. Tack vare att mina kollegor pratade mannens modersmål förstod han till slut att han inte behövde jaga fler jobb – just nu… Han hade jobb i flera månader framöver.

Sverige är fantastiskt. Jag har aldrig haft jobb så länge” förklarade han med tårar i ögonen.

Han var överlycklig.

Överlycklig var däremot inte en arbetsgivare byggbranschen. Han hade lyckats hitta en duktig hantverkare som han utbildat och introducerat i sitt arbetslag. När mannen efter fyra månader blev erbjuden en fast anställning tackade han nej.

”Jag har trivts väldigt bra, men nu behöver jag umgås med min familj ett tag. De har saknat mig när jag har jobbat hela dagarna.”

I Sverige har vi en modell där samhället förväntas ta ansvar för våra barn och gamla föräldrar. I andra kulturer ser man familjen som det viktigaste man har. Den som är uppvuxen i en sådan kultur kommer ofta att prioritera sin familj framför en fast anställning. Även om vi svenskar säger att det finns bra förskolor.

Entreprenörspodden