Framtiden är inte så konstig

I fredags deltog jag på ett seminarium om Arbetsförmedlingens reformering som arrangerades av SNS. Det var faktiskt ett befriande samtal. Anledningen var avsaknaden av politiker. För första gången fick kommuner, privata aktörer och den ansvariga myndigheten beskriva sitt perspektiv på situationen.

Missförstå mig rätt. Politiker är viktiga och de ska förstås ha mycket att säga till om när det gäller våra myndigheter och hur vi ska rigga arbetsmarknaden. Däremot är det påfrestande att ständigt behöva vara ett slagträ i den politiska debatten. Politiker kommer och går. Men vi som jobbar med frågorna – vi består.

Överdirektör Maria Mindhammar från Arbetsförmedlingen inledde dagen och hon utryckte det väl när hon med emfas sa:

Vi är redo för Januariavtalet.

För precis så känner alla vi som har varit med ett tag. Det är ingen revolution som pågår, snarare kulmen på en trend (en evolution) som pågått de senaste 15-20 åren.

Martin Ådahl, chefsekonom för Centerpartiet och en av de mest pådrivande i reformeringen av Arbetsförmedlingen är en av dem som stuckit ut hakan mest i debatten. Han vill ha en hög andel av resultatbaserad ersättning. Vi leverantörer ska få ersättning efter prestation. Men den modellen har vi redan i tjänsten Stöd och matchning.

Så här ser ersättningsmodellen till oss leverantörer ut idag.

En annan fråga som varit föremål för diskussion är “vita fläckar”, dvs oron från glesbygden att bli lämnade utan stöd för de arbetssökande. Oron baseras på det faktum att många kommuner idag saknar leverantörer i tjänsten Stöd och matchning. Men det är inte så konstigt att det saknas leverantörer till Arbetsförmedlingen. Vill man ha leverantörer så måste man anvisa deltagare till dem. Volymerna i tjänsten Stöd och matchning och Arbetsmarknadsutbildningar är just nu REKORDLÅGA.

Finns det inte några deltagare eller uppdrag då kan vi inte heller ha kontor eller personal på plats.

På kort sikt är det därför viktigt att handläggarna på Arbetsförmedlingen börjar anvisa arbetssökande till oss leverantörer. För som överdirektören Maria Mindhammar sa i fredags.

Vi måste göra detta tillsammans!

Här är en bild från AlphaCE:s kontor i Lessebo 2015 när jag var på besök i verksamheten. Vi hade en omfattande aktivitet där i samband med flyktingkrisen. Idag är de troligen en av orterna som är oroliga för att inte få hjälp…

Jag är inte orolig. Det handlar bara om att bestämma sig!