Ingen har missat att det krävts kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med smittspridningen. Att det verkligen krävs tuffa åtgärder verkar de flesta vara överens om. Men när det kommer till regeringens senfärdighet och myndigheternas hantering av stöd till företag är det en total katastrof. Undrar om det varit på samma sätt om det helt plötsligt drabbat politiker istället. För precis det är vad många branscher upplever idag. Regeringsbeslut som i princip innebär näringsförbud men hjälpen uteblir.
Hur skulle det sett ut om det helt plötsligt var “förbjudet” att vara politiker. Lönen stoppas omgående. För att få ersättning måste man fylla i krångliga blanketter där de flesta måste ta hjälp av dyra experter som betalas med egna pengar. Om man ringer och frågar myndigheterna hur man skall göra för att inte göra fel, får man olika svar eller ingen som vet. Troligen så blir man hänvisad till någon annan som inte vet, men det troligaste är att man inte kommer fram alls. Om man trots allt får besked så meddelas det att formellt beslut tas om tre månader. Innan dess kommer inga pengar att betalas ut. Samtidigt meddelar man att man tillsätter en mängd kontrollanter. Alla vet ju att det fuskas bland politiker.
Om familjemedlemmar blir sjuka så får de ingen ersättning första två veckorna. Trots att man beordrats vara hemma vid minsta snuva. Ersättning för fasta kostnader kan vara aktuellt om övriga familjemedlemmar också tappat minst 40% av sina inkomster. Man får inte ta ut pengar från besparingar på banken om man utnyttjat något av stöden. Naturligtvis måste ansökan skrivas under av en auktoriserad revisor som gått genom politikerns räkenskaper.
Man kan få skjuta på skatteinbetalningarna några månader till hög ränta. Det finns också ett “hjälppaket” där att man kan få låna i bank till normala villkor om man pantsätter sin lägenhet.
Om det visat sig att politikern har haft lite jobbigt med ekonomin sedan tidigare oavsett orsak, är inga stöd möjliga att söka.
Men det jobbigaste av allt är att man känner sig uppgiven och övergiven. Det är naturligtvis jätteviktigt att vi har politiker, men man inser att de som beslutar har en annan inställning. Efter sömnlösa månader kastar man in handduken med en känsla av att totalt ha blivit lämnad åt sitt öde…
Jag tror inte vi haft det krångel och senfärdigheten som vi nu har, om det funnits en större insikt och förståelse från beslutsfattarna. Historien handlar egentligen om att sätta sig in i en annans situation för att ta rätt beslut som får rätt effekt i rätt tid. Där upplever nog de flesta företagare att avståndet är väldigt stort. Det skapar helt onödiga problem med enorma konsekvenser för både den enskilda företagaren och samhället i stort.