Adios Suecia - ingen gillar svenska köttbullar
Historien med att öppna en restaurang i Spanien fortsätter med nya bakslag men även med små framgångar.
När vi började detta projekt skulle vi egentligen öppna en restaurang med namnet Swedishtapas i vår hemstad Las Palmas Gran Canaria men så blev det inte trots omfattande förarbete.
Istället fick jag frågan av min libanesiske vän Fadi Ayoub som jobbade på vår favoritrestaurang i Las Palmas. Han frågade om vi skulle öppna restaurang i A Coruña, Galicien, dit han skulle flytta.
Då gick det väldigt snabbt. Egentligen alldeles för snabbt. Fadi hade hittat ett läge och jag bara hängde på. Visste ju knappt var A Coruña låg och projektet blev allt annat än framgångsrikt. Visst fanns det små ljusglimtar, men jag insåg att vi aldrig skulle få igen satsade pengar om vi fortsatte här. Bara att rycka plåstret.
Så vi tog beslutet att stänga Oza 84 och jag och Fadi kom överens om att försöka hitta en restaurang att förvärva på bättre läge. Vi hittade en restaurang som var till salu på A Coruñas stora torg, Plaza María Pita och vi kom överens om ett pris.
Samtidigt började vi skissa på ett helhetskoncept. Jag är ju övertygad om att tydliga koncept alltid vinner i längden.
Namnet var första utmaningen och efter ett antal förslag så landade vi i ”Alma” (Alma betyder själ på spanska). Som vanligt fick vi designhjälp av Jesper Holm https://vju.se/och vi skapade en skarp grafisk profil.
Konceptet skulle vara en fusion av Sverige, Libanon och Spanien. Vi tog fram sex svenska maträtter, sex libanesiska och dubbelt så många spanska. Vi utbildade kockar i svensk matlagning (två stycken som båda slutat) och trodde stenhårt på upplägget. Vem kan till exempel motstå svenska köttbullar, laxrullader, toast Skagen eller äppelpaj med vaniljsås. Men inget ville man ha, inte ens köttbullar. Visst lyckas vi sälja lite Swedish Tonic till GT:n men det var inte mycket svenskt kvar.
Härom dagen satt och iakttog kunder och fick det bekräftat när en spanjor tittade på vår skylt och sa ”Suecia no” och så gick sällskapet vidare. Skylten skall bytas såklart.
Bara att inse att kunderna inte vill ha det man alltid trodde de ville ha. Heta räkor med vitlök (gambas y ajillo), solé mio (biff) eller andra spanska rätter är det som alla äter. Varför börja trassla med Janssons Frestelse. Tror vi lika gärna kunnat köra surströmming. Fast då hade vi nog fått rubriker…
När man möter motstånd så är det bara tänka om. Visst förstod jag att det kunde gå fel, men vi hade i alla fall testat. Nu blir Alma ingen svensk/spansk/libanesisk restaurant utan en spansk (med svenska och libanesiska ägare) och som vi skall göra grymt framgångsrik. Här ser vi Fadi tillsammans med vår chefskock Raúl som är från Venezuela.
Jag har släppt ett antal av mina käpphästar i bygget av Alma. Men inte alla. En som jag aldrig släpper är att alla skall bära ”uniform”, dvs företagets kläder med rätt färg och logga. Alla trycksaker skall vara enligt vår grafiska profil och det allra viktigaste, vi har satt ALMA RELIGION. Det är våra 10 budord där fem är ”customer success och sälj” och de andra fem om hur vi uppträder mot varandra internt. Det vi kallar hygienfaktorer.
Dessutom har vi gått från att jobba med att överleva till att bygga vår vision 2030. Nu vet vi vart vi skall och att vi kan tro på det vi gör och jobbar på våra nya mål. Mycket inspirerande.
Med det bästa läget i A Coruña och en grymt bra kompanjon får man inte slarva bort framgången med prestige och gamla idéer.
Så här ser två glada kompanjoner ut som tagit sig genom några av motluten och ser mycket ljus i tunneln. Samtidigt får jag återigen kvitto på att de flesta saker man gör är misstag. Men så länge man rättar till dem så är de nödvändiga annars kommer man aldrig att våga och inte heller lyckas med sina idéer.