Det har varit ett rabalder om Arbetsförmedlingen och dess reformering sedan jag hamnade i branschen för snart 20 år sedan… Valrörelser och lågkonjunkturer har kommit och gått, arbetsmarknadsministrar och generaldirektörer för Arbetsförmedlingen likaså. Men många av oss leverantörer (och förstås en del handläggare) kämpar tapper på för att hjälpa arbetssökande ut i jobb. Ibland har de kallat oss för jobbcoacher eller etableringslotsar och ibland vi fått epitet handledare. Syftet har hela tiden varit att hjälpa arbetssökande att komma vidare ut i jobb eller till studier.
För drygt ett år sedan lanserades det första steget i den så kallade “AF-reformen”, det som varit en del i Januariöverenskommelsen. Från början kom initiativet från Centerpartiet, men eftersom Socialdemokraterna är regeringsparti är det numera ett projekt som S äger och driver.
Martin Ådahl (c) har drivit tesen att vi leverantörer ska få betalt utifrån prestation och fokus ska vara effektiv användning av våra skattepengar. Där är vi nu. Jag kan konstatera följande:
- AlphaCE lyckas få ut 7 av 10 personer i resultat, trots att vi jobbar med målgrupper som står mycket långt från arbetsmarknaden. Det är ett mycket gott resultat. Särskilt med tanke på att merparten av dem vi får ut i jobb aldrig har varit inne på svensk arbetsmarknad.
- AlphaCE får 67 procent av ersättningen när den arbetssökande haft jobb i 4 månader (så kallad resultat- och snabbhetsersättning). Ofta dröjer den ännu längre. För dem som gått ut i jobb (eller utbildning) vid årsskiftet får vi ersättning först i juni/juli. Misslyckas den arbetslösa behålla sitt jobb så får vi ingen resultatersättning alls.
Jag kan också konstatera att vi leverantörer tar en stor risk när vi jobbat med långtidsarbetslösa som aldrig varit inne på arbetsmarknaden. För trots att de aldrig lyckats behålla ett jobb tidigare i livet – så får vi betalt först om de lyckas behålla jobbet i fyra månader… Vi kan heller inte tacka nej till en deltagare. Det är hög risk på den modellen. Ändå finns det över 100 leverantörer i systemet. Min gissning är att merparten av dem kommer lämna systemet innan året är slut.
En farhåga som kritikerna hade var “vita fläckar”. Enligt Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen var det endast 160 arbetssökande (av ca en halv miljon som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen) som saknade en leverantör i det egna leveransområdet. Det måste man ändå bedöma som ett mycket litet problem. Särskilt som pandemin bevisat att det går utmärkt att få stöd och hjälp med hjälp av digitala verktyg och telefonsamtal.
När nu äntligen systemet är på plats så är det dags att riva upp det igen (som sagt politiker kommer och går, avtal och epitet likaså). Efter valet är det av lite olika anledningar dags att göra om avtalen igen. Olika partier kommer vilja sätta sin prägel på ordval och nyanser i betalningsmodeller. Frågan är bara vart allt landar.
Nåväl – i nästa vecka är det Almedalsveckan. Jag kommer förstås bänka mig på ett och annat seminarium som rör arbetsmarknadspolitiken. Har jag tur kommer jag få en inblick i vad som komma skall…