Pandemin har gett den svenska arbetsmarknaden en riktig kalldusch. Antal varsel under mars 2020 överträffar varseltopparna under krisåren 1992 och 2008. Under april har omkring 122 000 personer skrivit in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen.
Men allt är inte nattsvart. I min bekantskapskrets finns just nu tre olika sorters företagare – de som brottas med obefintliga eller minskande orderstockar, de som inte märkt av några effekter av Corona-krisen och så dem som håller på att jobba ihjäl sig!
Vård och omsorg behöver till exempel rekrytera nu eftersom den befintliga personalen inte får gå till jobbet om de har minsta sjukdomstecken. Skogs- och jordbrukssektorn behöver också personal eftersom deras säsongsarbetare inte tillåts resa hit från t.ex. Polen.
Förra veckan hjälpte AlphaCE 27 arbetssökande till jobb. Vi hade kunnat hjälpa ännu fler till jobb om vi hade haft tillgång till en bredare målgrupp av arbetssökande. Just nu jobbar vi primärt med dem som varit sjukskrivna eller arbetssökande länge – såsom den unga kvinnan som tvingades föda fram sitt dödfödda barn i vecka 36 eller den 60-åriga mannen som har värk i lederna efter ett hårt arbetsliv.
Hade vi haft tillgång till säsongsarbetarna som inte kommer att kunna arbeta på uteserveringar eller nöjesparker skulle vi kunnat dirigera om dem till bärplockning och skogsplantering. För jobben finns!
Jag är djupt bekymrad över de prognoser som kommer från AF och jag tror dessutom att siffrorna på 13-14 procents arbetslöshet är lågt räknat. Det finns stor risk att vi hamnar på över 20 procents arbetslöshet redan i höst.
Men det finns ljusningar. Och det finns jobb – men arbetssökande behöver hjälp att hitta dem nu. För arbetsgivarna som behöver kompetens håller paradoxalt på att jobba ihjäl sig och hinner inte rekrytera.