Det första och mest omtalade stödet i corona-tider är korttidspermitteringar. Här har retoriken kört i diket eftersom det helt och hållet kommuniceras som ett företagsstöd. Permitteringar är inte stöd till företagen. Stödet går till de anställda. Men företagen administrerar dem. Men så ser knappast det budskap som kommuniceras ut.

Att staten ersätter någon som inte arbetar kan inte vara ett stöd till företaget. Det kan bara vara ett stöd till den anställda. Den som är permitterad jobbar inte och ger inget värde till företaget. Därför är relationen mellan företaget och den anställde endast den kvarvarande arbetstiden, inte ersättningen för permitteringen. Permitteringen är en uppgörelse mellan staten och den anställde för tiden som den anställde inte arbetar.

För att göra det tydligt:
1) En anställd går ned i arbetstid vilket gör att man helt enkelt inte är på jobbet. Då gör man ingen arbetsinsats och skall naturligtvis inte ha betalt.
2) Staten ersätter löntagaren för den tiden som denne inte är på jobbet.
3) Företaget administrerar stödet och betalar ut stödet till den anställde med de pengar man fått av staten. Det är inga pengar som kommer företaget tillgodo.
4) Genom att staten tar ansvar för den tid som den anställde inte arbetar slipper företaget varsla och kanske avskeda.

Korttidspermittering är jättebra verktyg och det kan hjälpa företag att överleva krisen. Det vinner alla på. Men blanda inte ihop det med vem som faktiskt får stödet.

Nu handlar högljudda diskussionerna om att det är företaget som får permitteringsstöd, vilket är felaktigt. Det har lett till en het diskussion om bland annat aktieutdelningar och koncernbidrag. Det kan finnas många orsaker att inte göra aktieutdelningar i dessa tider, men inte med anledning av anställda får ersättning när de inte är på jobbet. Förtroende för politiker ökar med ärlighet, inte med populistiska eller rent felaktiga uttalanden.