Idag skriver entreprenören och krögaren Cemil Alparslan på FB hur han och många andra småföretagare blir behandlade av regeringen och den hopplöshet han känner och hur orättvist besluten slår. Tack Cemil för dina ord. Jag vet att många delar situationen med dig.

Cemils inlägg:
Här kommer lite känslor som titt som tätt bubblar. Jag tycker att det är orättvist hur man ser på och behandlar företag i Sverige idag. I synnerligt små och medelstora företag. Större bolag verkar man vara asskraj för. Har tidigare i livet inte lagt ner avsevärt mycket tid på att reflektera över det så väldans djupt… Man har arbetat på, ibland haft råd med att ta lön, ibland inte. En sak jag alltid gjort är att betalat: lön till anställda, skatt, hyror, avgifter, räntor, leverantörsfakturor (säkert nån leverantörsfaktura som släpat lite), osv..Mitt driv har aldrig varit pengar, utan passion. Jag har gillat att betala skatt och haft ynnesten att från ung ålder driva egna verksamheter. Jag har bidragit, inte bara till härliga kvällar på krogen, utan också säkert 1000-tals arbetstillfällen i form av anställda, diverse renoveringar, samarbeten, leverantörer, producenter, taxiresor osv. Genom dessa tillfällen måste det ju genererat miljontals kronor till samhället. För dom som haft det svårare än mig, för vården, för vägarbete, skola…. Jag känner att jag har bidragit, gjort rätt för mig och det är jag stolt över! Nu är jag i en situation där jag behöver hjälp. För min egen del, för mina anställda, för min familj, för vårt företag.Ni som följt vår resa genom pandemiåret som gått har säkert sett att vi gjorde ett beslut om att återbetala villkorat aktieägartillskott (200.000 kr) i våras 2020 som ledde till att vi fick återkrav på korttidsstöd som vi sökte (ca 490.000 kr) för perioden mars-juni 2020. Även om vi (med hjälp av jurister på vår revisionsbyrå) just nu överklagar det beslutet till förvaltningsrätten, så tror att vi blir återbetalningsskyldiga. Det är en sak, vi gjorde enligt regler och lagar fel, omedvetet. När vi landade i beslutet om att vi nog blir återbetalningsskyldiga drog vi i handbromsen, 7 av 10 anställda uppsagda, stängd verksamhet pga rådande restriktioner och tonläge, nästintill 0 intäkter, och med de förutsättningarna satt upp en plan. “Nu är vi iallafall på säkra sidan, vi har gjort allt rätt, med hängslen och livrem. Vi anpassar verksamheten så att vi klarar att ligga ute med de pengar som behövs till de utlovade stöden betalas ut.” Det va vår strategi från december (viss del november) när förlängningen av de gamla stöden annonserades. Samtidigt som förlängningen av befintliga stöd presenterades, försäkrades också företag, den 18/12 av Magdalena Andersson, att man skulle presentera nya stödpaket och återkomma till det ”inom kort”, då det nu krävdes hårdare restriktioner för att stävja smittspridningen. Vi väntar fortfarande på dessa ”nya stödpaket”. Alla de stöd som presenterades i november och december har inte gått att söka än då lagen inte trädde i kraft förrän 15/2 och berörda myndigheter efter det behöver tid för att få ansökningsmöjligheten att öppna.. (korttidsstödet går exempelvis inte att söka än)Nu i veckan öppnade ansökan för omställningsstöd för stödperioderna augusti – oktober 2020, november och december 2020 samt januari och februari 2021. Läser till min förvåning: företaget får inte göra vissa värdeöverföringar under perioden april 2020 till oktober 2021. Dvs, inget stöd till oss nu heller. Så med facit i hand så diskvalificeras vi för stöd för upp till miljonbelopp för, förhoppnings, hela pandemin med dess restriktioner för att vi återbetalade 200.000 kr i från vårt bolag som vi lånade ut, räntefritt, för 6 år sedan? När det enda vi ville var att inte belasta företaget med våra egna löner.Vad tar man med sig då? Ilska, frustration och irritation är ett par känslor. För vår del försöker vi omvända dom känslorna till kämparglöd, det kommer vi lyckas med. Med eller utan några jävla stöd. Kul att betala skatt osv.