Att samlas på nya Studenternas har inte varit möjligt i år. Tråkigt för alla inblandade och extra tråkigt med en ny arena och ett Sirius som spelar så underhållande fotboll. Men det är situationen.

Istället för fotboll blev det tillfälle att besöka Studan när Relation arrangerade Relationsdagen i Corona-tappning.

Dagens föreläsare på tre olika ställen med gott om avstånd mellan lokalerna och stolarna var Svante Randlert, Parul Sharma och Ami Hemviken.

Mitt val var Parul Sharma. Parul är en erfaren föreläsare som talar utifrån FN:s 17 globala mål som hon också har varit regeringens samordnare av . Ett mycket intressant och inspirerande pass (och skrämmande). Vi är definitivt inte tillräckligt motiverade att förändra oss för att bidra till ett bättre klimat. Jag tror en orsak är att det känns så stort så varje persons enskilda insats i stort sett inte märks alls.

De flesta känner säkert till målen. Om inte annat så är det så här de ser ut. För övrigt gillade Parul inte upplägget med fyrkantiga boxar. Istället ser hon dem som kugghjul som måste kugga i varandra eftersom inget mål fungerar ensamt utan de är påverkar varandra.

De mål Parul fokuserade på var 10 och 12. Klimatmålet var det viktigaste, men den effektivaste vägen dit var genom att fördela jordens resurser mer jämlikt (10) samt att det vi äter och använder produceras och konsumeras på ett klimatvänligt sätt (12).

Sen fanns det ett mål som Parul tyckte det var skandal att det inte fanns med. Det var ett antikorruptionsmål. Korruptionen är det allra största hotet mot genomförandet av alla dessa mål.

Sen fanns det en “elefant i rummet”. Befolkningsökningen genom att vi blir fler och fler vilket påverkar vårt klimat extremt mycket.

Det är lätt att se hopplösheten i detta. Framför allt då det handlar om globala åtgärder med ledare som verkligen inte kan komma överens. Det var också något Parul lyfte fram som var en av de stora problemen. Bristen på ledarskap och vi får de ledare vi förtjänar. Nog finns det en del att fundera på där.