Igår deltog jag för första gången i Liberalernas partistyrelse. Så här dagen efter kan jag inte låta bli att reflektera över det politiska läget och den kaffestund som Moderaternas Ulf Kristersson hade i veckan med Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson.
Det dricks rätt mycket kaffe i riksdagshuset, så veckans händelse handlar förstås inte om kaffedrickande. M har nu officiellt markerat att de i högre utsträckning är beredda att samarbeta med Sd. Sakpolitiskt har partierna förstås redan samarbetat i såväl riksdagens utskott som ute i regioner och kommuner – men enligt många är detta en ny markering som lär påverka det politiska landskapet framöver.
Den stora frågan från ledarskribenter och journalister är nu om Nyamko Sabuni är beredd att ”dricka kaffe” med Åkesson. Frågan är rätt irrelevant om man känner till Liberalernas politik.
Liberalerna står för mångfald. Samhället består av individer och deras olikheter bejakas. Det är ingen slump att liberalerna gått i bräschen när det gäller kvinnors och homosexuellas rättigheter. Det är kärnfrågor. Sd däremot vill ha motsatsen. De vill plocka ned regnbågsflaggor och minska inslagen av olika religioner, etniciteter och kulturer i vårt samhälle.
Kulturfrågor och utbildningsfrågor är hjärtefrågor för Liberalerna. Det är ingen slump att många svenska mediehus har liberala ledarsidor. Många liberala politiker har kämpat hårt för rätten till det fria ordet. Sd kämpar hårt för motsatsen. De vill kraftigt minska pengar till kulturskolor, kulturinstitutioner och public service. De argumenterar för att skattepengarna behövs bättre i äldrevården eller i barnomsorgen. Och det är sant – på kort sikt gör de kanske mer nytta där. Men för ett fritt och demokratiskt samhälle är kultur-, media- och utbildningspolitik centralt. Gissa varför Sd är beredda att låta delar av detta stryka på foten?
Forskning, ny teknik och entreprenörskap är andra centrala frågor för Liberalerna. Nyamko Sabuni sa i en tv-debatt med Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt:
Vänsterpartiet talar bara om hur ni ska fördela välfärden, inte hur ni ska skapa den.
Den nya globaliserade samhället kräver kunskap och samarbete. Inte stängda gränser. Sverige har (trots att vi bara har 10 miljoner invånare) ett unikt näringsliv med imponerande små och stora företag. Det är en tillgång som bygger på att flera liberala kärnfrågor i samhället fungerar såsom satsning på utbildning, mångfald och socialt skyddsnät. Sådant som gör att människor vågar satsa på sitt entreprenörskap.
Så tillbaka till frågan om Sabuni kommer att dricka kaffe med Åkesson. Det enkla svaret på det är – nej. Hela hennes personlighet skulle protestera om hon tvingades tramsa med det symboliska kaffet för att skapa rubriker. Jag är däremot övertygad om att hon vill få igenom så mycket liberal politik som möjligt. I januariöverenskommelsen har Liberalerna lyckats väl med den saken.
Ett parti som ligger runt riksdagsspärren behöver leta samarbetspartners i varenda fråga för att lyckas få så mycket makt som möjligt. Det kommer att dyka upp frågor där L och Sd tycker lika, men i de centrala hjärtefrågorna står de här två partierna långt ifrån varandra. Där är man varandras motpoler. Sverigedemokraterna vill ha enfald. Liberalerna vill ha mångfald. Jag tror att det senare är en framgångsfaktor. Därför är jag stolt ledamot i Liberalernas partistyrelse.
Det är intressanta tider i svensk politik, eftersom den gamla blockpolitiken är förlegad. Nu gäller det för politiska nördar och vanliga medborgare att förstå det nya politiska landskapet. Den politiska kartan är omritad och den som hänger med i svängarna kan snabbt hitta vägen fram.
Jag är övertygad om att Nyamko Sabuni har nosat upp en stig i det snåriga landskapet. Det ska bli intressant att följa henne från första parkett.