För ett år sedan blev jag invald i Liberalernas partistyrelse. Det har varit ett spännande år. Där den pågående pandemin har påverkat både mötesformer och agenda. Jag vill delge några reflektioner så här på årsdagen:
Liberalerna har tagit ett stort ansvar för att driva igenom krispaket till företagen. Många region- och kommunalråd har dessutom behövt hantera en extrem påfrestning på sjukvården, hemtjänsten och skolan. L har tagit ett stort ansvar både nationellt och lokal. Liberalerna sitter i maktposition i merparten av alla Sveriges regioner; bland annat i de största regionerna Stockholm, Skåne, Västra Götaland och Uppsala.
I ett debattklimat där “stäng gränserna” och “fler poliser åt folket” tycks vara budskapet på allas läppar blir det svårt att tränga igenom med komplexa tankar som “en fungerande skola som ger barn och ungdomar chansen till en framtid”. De omfattande program som rör skol- och bostadspolitik som Liberalerna arbetat fram under året har fått oförskämt lite utrymme. Förhoppningsvis kommer dessa kloka förslag få genomslag i nästa valrörelse. Vi behöver en skola som inte sviker de mest utsatta barnen. Och vi behöver en mer välfungerande bostadsmarknad där det är lättare att för unga människor att få en bostad.
Liberalerna gick till val på att stötta en alliansregering 2018. Valresultatet den gången gav Sverige ett parlament där konservativa och nationalistiska värderingar fick ett ovanligt stort mandat. Det är förstås provocerande för ett parti där frihet, kunskap, yttrandefrihet, allas lika värde och internationella relationer är hjärtefrågor.
Liberalerna är i grunden ett borgerligt parti, där fri företagsamhet och individens valmöjligheter trumfar socialistiska tvångströjor alla dagar i veckan. Det är därför bekymmersamt att Liberalerna hamnat i ett limbo – där man varken är regeringsparti eller ett oppositionsparti till Socialdemokraterna. Å andra sidan har partiet åstadkommit väldigt mycket bra liberal politik på kort tid.
Att få följa politiken från insidan är få förunnat. Det första året har bjudit på utmaningar och frågeställningar som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Något säger mig att nästa år blir minst lika oförutsägbart.