För många är det en ny och väldigt ovan situation att jobba hemifrån alla dagar i veckan. Ledning, delegering, avstämningar och normala arbetssätt utmanas. Till detta läggs också problematiken med en högre sjukfrånvaro. Jag och många i mitt nätverk märker dock en tilltagande trend av att stänga ner, pausa, lägga på is och avbryta projekt och samarbeten även om det kanske inte alla gånger är nödvändigt. Man väljer att “hellre fälla än fria”, så att säga. Mina dagar ägnas numera åt att försöka få projekt, samarbeten, uppdrag och företag, om än i annat tempo, att faktiskt rulla vidare under rådande förhållanden.

Min uppmaning att vända på resonemanget, tänk:

  • Måste det här stängas ned? Snarare än att reflexmässigt backa ur.
  • Tänk långsiktigt och försök göra vad som går nu, för det har vi igen senare.
  • Det är svårt att backa sig ur en uppförsbacke.
  • Det är en enorm skillnad på att tuffa på i sakta mak och att stå helt stilla.

Jag ger ett litet exempel: Om jag väljer att fullfölja och skriva ett nytt avtal (som det var tänkt innan krisen) så genererar det direkt jobb när avtalet ska på plats. När avtalet sedan börjar löpa sker en värdeöverföring av tjänst eller produkt i utbyte mot pengar (admin, redovisning, bank). Produkten eller tjänsten ska produceras (leverantör, underleverantör) och till det behövs inköp och personal (människor som har jobb). System, tjänster och transporter nyttjas. Ringarna på vattnet blir många utan att vi tänker på det.

Fortsätt därför att i möjligaste mån handla tjänster och produkter av varandra så att vi håller “ekosystemet” igång.

Som privatperson så kan man exempelvis passa på att handla födelsedagspresenter och julklappar för de kommande två åren nu.

Hold the line The show must go on

Kristofer Klerfalk, apotekare och entreprenör